Jag lärde känna Elsa Edbom när jag skulle till att fylla 13 år, hon ledde kvällsgympan; Gymnastik i jazztakt och genom åren så blev vi även goda vänner.
Jag hade kollat runt på de andra ledarnas gympa, men tyckte inte att deras verkade vara roliga. Man ska inte plågas när man har gympa, man ska ha roligt och trevligt så att man längtar efter varje gympapass och Elsas gymnastik i jazztakt var den bästa och hon var den som var gladast av dem alla. Så vilket lätt val att välja hennes kvällar, måndagar och torsdagar. Så jag gick direkt från barngympan till vuxengympan, skippade ungdomsgympan, passade inte mig, den såg bara tråkig och slitsam ut. Så jag gick på Elsa-gympan som jag kallade det för, tills jag blev sjuk och inte kunde fortsätta längre.
Tack Elsa för allt
Åh, vad fint skrivet. Jag håller med i varje ord om Elsa. Glad, piggelin och entusiastisk. Och, som du skriver, det ska vara roligt med gympa! Aldrig har det varit så roligt som med Elsa.
SvaraRaderaSov Gott, kära Elsa/Maivor